Efter en helg där jag har besökt både Palermo och Le Parc tror jag att vi alla är i behov av lite debriefing. Vi måste våga tala om det inträffade tänker jag.
Det blev alltså en sådan helg, och det hade man kanske kunnat räkna ut när planen var att "ta några öl" med Hannes där på lördagen. Jag hade dessutom tillbringat hela dagen i Uppsala och Vänge i syfte att hjälpa Björn och Elin att flytta, i den minst organiserade flytten sedan Hannes gåflytt på Djäknegatan. Ett tips till alla som ska flytta är att investera i flyttkartonger. Björn hade fyra banankortonger och resten plastpåsar.
Vi var dock klara på mindre än åtta timmar och hade det inte varit för PIVOT-ögonblicket när vi inte fick upp sängen på övervåningen i nya gick saker så smidigt det kan göra när man bär ut alla ägodelar i ett hushåll en och en. För övrigt verkar inte den bästa scenen från Vänner vara household längre, för mitt vältajmade rop när vi kämpade med sängen möttes bara av oförstående och/eller irriterade blickar.
På kvällen var det således "utgång" som ungdomarna säger, eller i alla fall sa när jag var ungdom. Jag och Hannes började kvällen på Pitcher med lite fotboll, burglare och öl och redan där var väl kvällens plan uppfylld. Efter tre öl på en lördagskväll finns tyvärr inte begreppet "sluta" i min upplaga av SAOL så vi gick självfallet vidare till Plock, som vi alltid gör. Där hade hannes telefonkonferens med sitt gäng och det fattades beslut om rendezvous på Palermo för det var dit alla ville gå om de inte fick gå på nation.
Jag har inte varit på "Pallan" på några år nu och jag har ju lovat att lämna bekvämlighetszonen oftare, så jag tänkte att det var rimligt att haka på dit. Här kan säkert någon anmärka på att jag inte behöver lämna bekvämlighetszonen för 2008 års bekvämlighetszon, men då menar jag att det kanske ni hade kunnat vara tydligare med när vi gjorde upp spelreglerna.
Det var trevligt att hänga med Hannes och hans nya tjej Sara och alla deras 300 kompisar. De känner sjukt mycket folk, studenterna (jag räknar Hannes som student för han har fortfarande den auran om sig till skillnad från oss alumner). Om jag skulle samla så många av mina kompisar på samma ställe skulle jag få betala för sammanlagt typ 500 mil i reseersättning för alla bor ju överallt i hela Skandinavien numera. Eller så kommer de ändå. Jag är rätt säker på att flera av dem inte kommer kräva reseersättning.
Efter Palermo hade nog de allra flesta valt att avsluta kvällen med den sista spillran värdighet i behåll. Tyvärr saknas begreppet "Go home, you're drunk" i min fickparlör på lördagar klockan halv två, så vi tog partyt vidare till Le Parc. Där fattades många rimliga beslut. Till exempel att beställa järn. Smart. Jävligt smart. Till slut fattade min hjärna att jag skulle ta en taxi hem och aldrig mer komma tillbaka, så då löd jag äntligen den.
Söndagen. Ja, vad fan troru?
I övrigt kan jag meddela att, när jag inte regredierar till 24-årsåldern, jag håller rätt bra tempo på träningen. Jag har fortfarande inte tappat motivationen och det har varit skönt att få köra skiten ur mig på löpbandet med jämna mellanrum, för det har varit lite struligt med elever på jobbet och det har tagit mycket energi. Det är riktigt skönt med sportlov den här veckan. Jag ska till och med vara ledig på torsdag och fredag.
Min flytt har dock ännu inte blivit av på grund av anledningar. Men vi tror att det går att synka kalendrarna vilken vecka som helst, så förhoppningsvis får vi det gjort snart. Sala Backe känns ju ändå lite hemma efter min tid på Brantingstorg. Det är känns dock smått irriterande att jag nu börjar andra varvet i Uppsalas stadsdelar, och att det fortfarande inte är långsiktigt löst med boende.
Det finns säkert mer saker att diskutera, men jag har glömt dem nu. Det viktiga var att jag fick ventilera lördagskvällens alarmerande utveckling. Nu pratar vi aldrig mer om saken igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar