10000 meter upp i luften ser jag allt så klart

Efter två drygt månader av försök att hitta en ledig helg för alla inblandade parter fick vi igår äntligen till det. Då gick flyttlasset mellan Gottsunda och Salabacke, i bägge riktningarna och - nu vill jag inte skryta - jag styrde upp det så väl att flytten sannolikt går in på topptre över världshistoriens smidigaste flyttar. Där ser man vad rutin betyder för en flytt, som Svennis säger i VM 94-krönikan. Rutin och att jag inte är rädd om en enda sak jag äger längre så att alla som bär prylar har tillstånd att vara exakt hur vårdslösa som de önskar. 

Det enda som var svettigt var att jogga upp till fjärde våningen hos Rodny. Mjölksyreattackerna mellan våning tre och fyra fick Mördarbacken i Falun att framstå som uppvärmning i jämförelse. Hiss? Vad är det för fel på hiss?

Men sammanfattningsvis gick allt oerhört bra, särskilt som vi bara var tre som bar. Vältajmat dessutom - den här gången hade jag hela 15 minuter till godo för att lämna in flyktbilen (autocorrect ändrade flyttbilen till flyktbilen och jag känner att det ger så pass mycket nerv i inlägget att det får stå kvar) till skillnad mot den minut jag brukar ha som marginal. 

Jag ska inte påstå att jag blev klar med uppackning igår kväll. Det var ändå fredag och det var jävligt slitigt att flytta istället för att rulla runt i dillchips framför tv:n som under en normal lönefredag. Jag ställde i ordning väskor och lådor hjälpligt och sen gick jag och la mig och försökte ignorera katterna som är på väg att flytta ut från Rodny tillsammans med Sofie som nu flyttar in i Gottsunda igen. Det gick bra, förutom den gången när jag precis hade slumrat till och vaknade av ett av dem stod och stirrade på mig från ungefär åtta centimeters håll. Just det ögonblicket var inte det bästa jag har varit med om i livet. 

Jag får ta tag i att styra upp livet igen nästa vecka för nu har jag precis tagit en selfie på Arlanda och hoppat på ett plan till London. Jag ska på möte i morgon och sedan råkar det ligga en match i anslutning till det. Mina känslor inför matchen är dock kluvna, för samtidigt som att det alltid är kul att gå på Emirates var Arsenal så chockerande dåligt mot Monaco i onsdags i Champions League att jag blev personligt kränkt och fick sömnsvårigheter. Det var så dåligt att mitt facit på bostadsmarknaden i Uppsala framstår som Donald Trumps CV inom fastighetsbranschen. Så dåligt att min panikplanerade engelsklektion igår när jag drog på ett avsnitt South Park då jag inte kunde genomföra originalplaneringen verkade vara uppstyrd av Dylan Williams, John Hattie och Christian Lundberg tillsammans. Så usel att Giroud såg ut att vara Messi i jämförelse och då var ändå Girouds insats den sämsta jag har sett sedan jag själv spelade fotboll för Die Mannschaft i julas.

Kluvna känslor alltså. Ni har lite att bevisa innan jag är beredd att förlåta er, Arsenalpojkar. 

Nu närmar vi oss marschhöjd och snart ska jag beställa in ett par öl för att verkligen få feeling här. Tror det kan bli en trevlig helg det här.