This is my life my friend

Vakna. Det är 2015 nu!

Visst vänjer man sig snabbt vid ett nytt år? Det är väl egentligen bara första gången man ska skriva upp dagens datum som är lite ovant och man funderar på om det är 13 eller 15 som kommer efter 14. Vid det här laget - nästan två veckor in på nyåret - känns det som att det aldrig har varit något annat än 2015 och när man skriver ett datum gör man det med sådan kännarmin att det är som om att man har uppfunnit den gregorianska kalendern.

Sedan vi sist hördes av (visst gillade ju alla listan?) har jag varit i farten. Jag har också varit utanför farten vid tillfällen, för vissa dagar har jag slagit någon form i inofficiellt världsrekord i att inte göra någonting. Det beror väl mest på att West Wing dumt nog finns på Viaplay nu och att jag dumt nog skulle "slänga ett öga på första avsnittet för gamla tiders skull". Då blir det ju som det blir vissa dagar - man kollar på en halv säsong. Det bara sker liksom. Samtidigt är det världens bästa serie genom tiderna, så nog är den värd att se om.

I farten har jag varit i England och på jobbet (nåja). Jag och Lander drog till öarna på självaste nyårsafton. Det blev kanske inte så mycket till firande då den goda stämningen vi fick till efter en öl och skumpa på ARN och en flaska rött på planet peakade någonstans väster om Rotterdam. Den blev något haltande när det tog fyra timmar att åka tåg tolv mil ner till Southampton, och säga vad man vill om Havants station - det är inte ett ställe du vill tillbringa två timmar av nyårsafton i. Särskilt inte på en kall bänk.

I Southampton gjorde vi ett halvhjärtat försök att gå ut och paaaaaarty, men det slutade med att vi var 78 år gamla och tyckte musiken var för hög så vi gick via McDonalds till hotellet och firade tolvslaget framför BBC med att kasta Cheeseburgare i ansiktet. Det är ändå sjukt överskattat med tolvslag.

Dagen efter var det match, men Arsenal förlorade. Det roligaste som hände var att jag vid två olika tillfällen blev igenkänd som Dortmunds tränare Jürgen Klopp. Jag fick till och med vara med på selfies. Efter matchen hade vi paaaaaarty. Ingen annan i Southampton hade dock det så vi fick dricka Jägerbombs själva.

Fredagen var mellandag och på lördagen åkte vi till Liverpool med far och son Bakken för att se Tranmere Rovers-Swansea i FA-cupen. Det var en riktigt trivsam resa, och jag lärde mig att säga fucking på Liverpooldialekt då han som satt bakom oss på matchen sa det i genomsnitt var 30:e sekund. Sen åt jag en superäcklig fish and chips och sen åkte vi till London.

På söndagen var det match igen, och den här gången vann Arsenal. Stämningen var rätt sömnig som den kan vara när det är kickoff klockan 17:30 en söndag, men det var skönt att se en seger igen. Efter matchen gick vi till klassiska italienaren Antonios på Upper Street där Lander snart är invärvad som en del av släkten. Förra gången vi var där fick han ett paraply. Nu fick han ett mycket otympligt chokladbakverk. Den var så stor att den sannolikt inte hade gått igenom som handbagage så den fick stå kvar på hotellet när vi åkte hem i måndags.

I tisdag hade jag en sådan där dag när jag gjorde absolut ingenting bortsett från att vara vaken väldigt sent på natten på grund av jetlag efter jullovet. Eller jag började mitt nya liv också, det vill säga att vara nyttig och såntdär tråkig skit. I onsdags började jobbet igen, och det var kul att trampa igång. Jag kände mig inspirerad och jag fick sådana vibbar av de andra också. Det höll i sig när eleverna kom i torsdags - skönt!

Den här helgen har jag tagit det lugnt. Jag blev lite förkyld i fredags så därför fick mitt nya liv en liten paus, i alla fall vad gäller träning. Jag åkte dock in till Campuz-gymmet för att köpa rabatterat årskort, men kön var förnedrande lång så jag tog vändande buss hem istället. Jag får väl köpa orabatterat kort istället. Tur att pengar inte är något problem. Något man inte har kan liksom inte vara ett problem.

Nu ska jag ägna resten av den här veckan åt att titta på West Wing. Jag misstänker att jag även kommer använda de inledande timmarna av vecka tre till samma sak, för jag sov lite för länge i morse. Den delen av mitt nya liv har jag inte riktigt fått till - dygnsrytmdelen.