Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns

I fredags fick jag möjlighet att lägga upp ännu en sak på CV:t - handbollstränare. Det var skol-SM:s första omgång och tjejerna i åttan och nian skulle spela två matcher. På förhand var jag försiktigt optimistisk, för det var ändå flera av eleverna som är aktiva handbollsspelare. Jag har dessutom en gedigen bakgrund som handbollskille med tio år i sporten (plus tre veckor förra året som lite extra krydda i erfarenhetssoppan). Det fanns förutsättningar för, om inte succé, så i alla fall avancemang från första polspelet.

När motståndarna kom till Fyrishov började jag snacka med den ena lagets ledare. Ganska snabbt började den tränarverktygslåda jag trodde var någorlunda välfylld skramla tomt. Det visade sig att ledaren hade spelat i Allsvenskan, näst högsta serien, fram till i våras och nu var tränare i samma serie. När han dessutom sa att tjejerna vi skulle möta gick handbollsprofil och därmed hade sporten på schemat två gånger i veckan, utöver de fyra ordinarie träningarna de hade med sina riktiga lag, kan jag erkänna att jag började flacka med blicken och klia mig i nacken - den internationella signalen för "osäker på sig själv". Jag tappade det lilla självförtroende jag hade haft och verktygslådans innehåll sjönk samtidigt från några få verktyg till att enbart innehålla ett ihopknögglat kvitto från Biltema där öppet köp-datumet hade gått ut.

Desperat började jag leta efter halmstrån. Jag insåg att min korta och i all väsentlighet svårt misslyckade comeback från i fjol inte var något att komma med här, så det var bara att ängsligt börja leta i skjortärmen. Fram drog jag kanske inte ett ess, men i alla fall typ en spader 8:
-Ja, jo...eh...brorsan har ju spelat på högre nivå.
Som om det hade något med mig att göra.

Till min förvåning verkade min avledande manöver fungera, för den där smådryge ledaren hade spelat mot Love ett antal gånger och kände väl till honom. Att mitt broderskap inte sa något alls om mina handbollserfarenheter verkade han inte reflektera över. Intelligens har aldrig, med vissa undantag, varit en särskilt framträdande egenskap hos handbollsspelare. Skitsamma, det viktiga var att jag boostade mitt ethos där för annars hade jag blivit fullständigt tillintetgjord.

Matcherna gick väl, om man ska vara snäll, sådär. Det blev förlust med 8-18 i första och med typ 7-jättemycket i den andra. Mina försök till matchavgörande coachning - "skjut inte i ribban så mycket" och liknande - visade sig inte tillföra särskilt mycket. Så jag kunde bara ta konsekvenserna. Det var mitt ansvar att se till så att spelarna var redo att leverera och det misslyckades jag med. Ansvaret var mitt och bara mitt. Jag meddelade således skolledningen min omedelbara avgång i samma stund som jag senare på eftermiddagen återvände till skolan.

Det var i alla fall en mindre stressig dag på jobbet att stå och tjoa lite vid en handbollsplan i Fyrishov, och ett kul avbrott i vardagen.

I fredags drog jag direkt från jobbet till tågstationen och vidare med tåg till Avesta Krylbo. Där mötte Hedemora upp med en saftig Brooklyn Lager som välkomstgåva och det blev också starten på en riktigt skön hänghelg. Han lagade en massa god mat och bjöd på en massa god dryck, och däremellan var det soffläge. Den helgen var precis vad jag behövde efter förkylning och stress. Det är sällan jag har känt mig så harmonisk en söndagskväll, och jag har verkligen känt mig pigg på jobbet under inledningen av veckan. Det är rätt unikt i lärarskrået tror jag, så här nära betygsdeadline.

Ikväll tänkte jag ta ett rejält jobbpass, men det slutade bara i frustration. Något geni på företaget har nämligen bestämt att det datasystem där elevernas resultat dokumenteras skulle uppdateras nu ikväll. Klart rimligt när deadline är tre arbetsdagar bort. Det är liksom ingen som behöver komma åt elevernas resultat just nu för man har ju allt i huvudet. Intelligens är uppenbarligen inte ett särskilt framträdande drag hos våra IT-människor heller.

Men det där löser ju sig såklart. Jag förlänger bara kvällen i morgon med de timmar jag hade tänkt jobba ikväll. Så, och det är bra om ni antecknar det här, dygnet den 11/12 kommer alltså bli 28 timmar långt. Hyggligt att ni kan anpassa er. Frågor på det?