torsdag 30 juni 2016

Än slank han hit och än slank han dit

Jo men det där blev en till god belåtenhet genomförd första semestervecka. Välutvecklad och nyanserad, som vi i lärarbranschen brukar säga.

Jag inledde den med några dagar i Sälen där mamma och pappa hade hyrt en stuga. Lindvallen närmare bestämt. Sälen, invänder säkert någon nu, där kan man väl ju inte vara på sommaren eftersom det inte är snö då. Men det kan man bevisligen visst, och det passar alldeles utmärkt om man som jag är intresserad av att gå längre sträckor på fjäll samtidigt som man bär ryggsäck. Fjäll som i berg alltså, inte fiskens hy. Eller drakens. Ni fattar.

Det var mest det vi gjorde. Gick på fjällen. En dag gick vi till en liten jökel eller vad en sådan där fjällsjö kallas där folk hade byggt en massa stenrösen överallt. Mamma* hävdade att det var formationer som hade skapats av inlandsisen, men det kunde ju vem som helst se att de var byggda av människohand. Det märktes inte minst på den jag råkade välta när jag tog spjärn mot den efter att mitt balanssinne hade svikit mig ännu en gång och jag var på väg mot en mycket pilsnerfilmsmässig vurpa ner i sjön under en onödig upptäcktsfärd ut i vattenbrynet.

Dagen efter gick vi en annan runda där vi bland annat såg ett klövdjur. Pappa missade det för han kom efter just då, men hävdade sturskt att han inte var avis för han hade "minsann sett rådjur förr" - mer hybris än Noas Ark. Mamma och pappa drack kaffe när vi rastade, men då det bara fanns en termos fick jag inget te. Mamma visade då att hon känner mig bäst av alla då hon hade packat ner en öl till mig. Jag såg ut som en sådan där emoji med hjärtan istället för ögon när jag fick reda på det.

På midsommarafton åkte vi till en hembygdsgård i Sälen för traditionsenligt firande. Nu vill inte jag komma här som midsommaraftnarnas svar på skolinspektionen och sträcka upp allt och alla, men både jag och pappa kände att det fanns vissa saker att lyfta på utvärderingsmötet, som jag antar att de har genomfört den här veckan. Manus är till exempel bra att ha om man ska vara konferencier på en tillställning som lockar några hundra personer. Sedan är det bra att kunna texten om man får för sig att spontant sjunga "When I'm sixty four". Det är också vettigt att bestämma låtordning till dansen runt midsommarstången, vilken version av "Prästens lilla kråka" man ska sjunga samt vara överens med spelmanslaget om vilken tonart låtarna ska sjungas i. Annars var hela firandet tipptopp.

När mamma och pappa åkte hem släppte de av mig i Dala-Floda. Det var inte på grund av att jag hade levt rövare i baksätet efter det att de hade rutit "EN GÅNG TILL OCH DU ÅKER UT!" utan det var helt planenligt. Kerstins släkt har en stuga där sedan gammalt, och nu befann hon sig där. Och hennes familj givetvis där min bror Love utgör en ansenlig del. Hade kanske varit lite otippat om jag bara skulle hänga med Kerstin i några dagar.

Det var sköna dagar i Floda. Min relation till brorsbarnen mådde bra av att umgås lite känner jag. Framförallt Edith och jag har kommit oerhört långt om vi jämför med den totala iskyla som rådde från hennes sida för bara ett drygt år sedan. Vi kan jämföra med USA bilaterala utbyte med Kuba. Om helgen då Love och Kerstin flyttade till Irsta förra våren var Grisbukten så motsvaras mitt besök i Floda av Obamas resa till Havanna nu i mars. Så oerhört god stämning. Hon kom till och med in och väckte mig på morgonen och ville att jag skulle läsa för henne, och som alla vet är mitt morgonhumör som gjort för att läsa böcker för två och ett halvtåringar så det var klart att vi skulle läsa bok.

Sedan jag kom hem har jag mest ägnat mig åt tyst reflektion i form av motion, Netflix, läsning och Sommarprat. Jag är inte helt övertygad av årets sommarvärdar, det har varit lite för mycket cancer för min smak så här långt. Och Lars Ulrich skulle med fördel kunna vara med på det där utvärderingsmötet i Sälen för att lära sig mer om vikten av manus. Men Johan Olsson var bra att lyssna på, särskilt när jag var ute och sprang milen medan han berättade om fyratimmarspass i ösregn på försäsongen. Det var inte aktuellt att ge upp efter sex kilometer då direkt.

EM blir det ju också en del, men jag ser ut att inte vinna EM-tipset på jobbet så vi behöver inte diskutera det närmare. Jag tycker inte att man kan tävla i idrott ändå.

*Om ni någon gång tar upp den där historien med henne kommer hon av allt att döma hävda att det var jag som påstod att det var isen som hade skapat alla stenrösen, men det är nog ganska lätt för er att bedöma vem av oss som ljuger. En mansplainare av rang med livlig fantasi versus en medarbetare på public service-företaget som toppar förtroendebarometern över institutioner och myndigheter i Sverige för sjätte gången. Välj själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar