Usch. Alltså på riktigt: Seriöst USCH.
Jag trodde att jag hade kommit över det där med att bli knäckt av fotbollsresultaten. Att jag efter så många år av normala besvikelser var så pass härdad att ännu ett misslyckande inte skulle få mig ur balans. Men nej. Den här gången känns det nästan värre än någonsin, och jag antar att det beror på att jag faktiskt trodde det där satans fotbollslaget skulle lyckas vinna ligan den här säsongen. Efter tolv års fruktlösa försök.
Det är en klyscha - men som i alla klyschor finns det ett korn av sanning (ett uttryck som i sig är en klyscha och således bekräftar sin egen tes - metagenialitet när den är som vackrast) - att det är hoppet som dödar dig. Har man absolut inga förväntningar kan man aldrig bli besviken. Jag hävdar alltid att det i så fall är meningslöst att hålla på ett lag i och med det onödiga i att följa ett lag som man inte tror ska lyckas. Då kan man lika gärna börja hålla på typ kosläppet eller E4:an eller något annat där man inte kan vinna.
Igår upplevde jag något nytt i mitt 20-åriga Arsenalsupporterskap. Jag kom på mig själv att inte ha någon vilja alls att se nästa match. Jag pallar inte längre se dessa mångmiljonärer gång på gång misslyckas på sätt jag inte ens trodde var möjliga. Det känns helt sjukt att det som jag i normala fall ser fram emot - matcherna - nu bara framkallar ovilja och avsmak. Usch.
Det var, efter gårdagens fiasko mot Swansea, alltså en tuff arbetsdag idag. Jag vet av erfarenhet att allt bara blir värre om jag jag runt och är tjurig på jobbet, för då blir eleverna tjuriga tillbaka och sedan är det tjurigare än i en jävla Belgian Blue-fabrik i korridorerna. Leo kan ta och buda över den där Oscarsstatyetten med en gång, för skådespelarinsatsen jag bjöd på under förmiddagen var method acting in its finest. Det var leenden och skämt och peptalks och det ena med det andra samtidigt som jag kände mig död på insidan. Thorsten Flinck-nivå på ångest kontra prestation.
Framåt lunch blev det väl något bättre, och med ett spinningpass framåt kvällen fick jag i alla fall bort en del mentala slaggprodukter. Men fy fan för den här hobbyn alltså. Om det bara gick att sluta bry sig.
Jag har haft fullt skägg på sistone, och det beror inte bara på att min trimmer har gått sönder. Det har genomförts en flytt som bekant, och det på rekordtid efter fin hjälp av Hannes, Sara och Charlie Alptopp. Det känns lika skönt varje dag att låsa upp dörren och komma hem. När jag väl är inne i lägenheten är det kanske inte lika skönt på grund av att man inte prioriterar uppvärmning i den här staden. Typ som jag när jag spelar korpmatch. Lägenheten är dock mycket fräsch, nyrenoverad som den är och jag ser fram emot att kunna nyttja uteplatsen när/om värmen kommer. De måste bara bygga om hålet utanför här till en uteplats.
Jag har börjat få ordning på möblemanget också efter ett par turer till Ikea. Jag har rensat ut en del gamla trötta prylar och investerat i nytt. Hedemora var här förra veckan med benägen bil- och skruvhjälp. Eller hjälp kanske är fel ord när han skruvade ihop exakt allt jag hade köpt. Dessutom har jag gjort det mycket nödvändiga inköpet av ny soffklädsel, för efter att ha bott hos Hannes i ett par år var min vita soffklädsel bortom räddning. All klorin i världen hade inte fått den vit igen. Kanske den dummaste idén någonsin att köpa en vit soffa - nu är den mörkgrå.
Det är en del saker kvar att fixa (Kerstin, take notes), som exempelvis gardiner, mattor och upphängning av tavlor. Jag avvaktar dock lite med det, då jag har förstått att man alltid ska ha lite småplock kvar i sin lägenhet. Tror det är någon vidskeplighetsgrej, för alla verkar ju köra med den.
Det känns extremt bra att veta att jag kommer att bo här så länge jag vill (om inte inflyttningsfesten - som kommer att bli av senast i april 2018 - får mig vräkt) och att faktiskt kunna börja få till någon form av inredning. Om det sen blir snyggt eller inte får någon annan (Kerstin antar jag) avgöra.
Jag har varit i London också, men eftersom det har koppling till Arsenal vill jag inte beröra det djupare. Jag hade ju just börjat komma till sans igen.
Skitsport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar