"FIRST AID KIT!"
"Hur var det?"
"Fab!"
I garderobskön läste jag ovanstående SMS-konversation över axeln på en av mina medkonsertbesökare på First Aid Kits spelning på Annexet i går kväll. Av användandet av begreppet "Fab" förstår de lingvistiskt skickligare av er att messaren inte var lastgammal. Men sedan kom det intressanta, för hon hade också gjort en demografisk och sociokulturell analys av publiken:
"Well, det var skumt att gå på konsert med gamlingar. De var så väluppfostrade."
Jag undrar lite vilken typ av spelningar hon brukar gå på. First Aid Kit kommer visserligen aldrig att göra de mest moshpit-kompatibla seten så ordningen i publikleden igår var givetvis föredömlig, men att anslå adjektivet "väluppfostrad" på den är ett helt nytt perspektiv för mig. Jag antar att den unga SMS-författaren är van vid den, ja, ouppfostrade stämning som råder framför scenen på festivalgig. Då när de som anser att de ska stå längst framme vid kravallstaketet men kommer vid tredje låten för att de "bara skulle ta en öl till innan spelningen" kör isbrytare in genom publikhavet så brutalt att alla som står i vägen får whiplashskador. Sådär som Esh brukade göra, med mig glatt guppande som en gummibåt i bakvattnet, när vi var på festival som unga vuxna.
Sen har vi det där med "gamlingar" också. Det skakar om min världsbild något, för det var knappast hög medelålder på spelningen. Några och de trettio kanske. Det är alltså en skara gamlingar i en tjugoårings värld. Orimligt. Jag är ju för fan inte ens gråhårig.
Spelningen var riktigt bra. Jag såg systrarna Söderberg för två år sedan och det är tydligt att flitigt turnerande sedan dess har gjort att den värsta valpigheten på scen har skalats av. Den här gången var till och med mellansnacket roligt emellanåt (ostskämt!). Samtidigt går man inte på First Aid Kit för mellansnacket, utan för den ljuvliga stämsången och de fina melodierna. Det var fint. Bara att höra Emmylou live är en ynnest.
Betyg:
Det var mamma och pappa som bjöd mig och Hannes. Biljetterna var födelsedagspresenter som hade delats ut på ett något oortodoxt sätt. Jag fick min typ en månad innan födelsedagen och Hannes fick sin tre månader efter sin - som mamma och pappa dessutom glömde bort i juni. Jag påstår inte att mamma och pappa älskar mig mer än vad de gillar Hannes, men presentupplägget talar ju sitt tydliga språk.
Vi hann med en middag på Globen innan konserten och det var fint att surra med mor och far under någon timme. Inne i själva Annexet gick vi oväntat rakt in i Becks och Erik som också begick gamlingspelning. Det var bara att stå där och må treölsbra bland en massa fina (gamla) människor och njuta att systraduon. Så bra har jag inte mått på länge.
I helgen hängde jag också med familjen. Den blir ju viktigare när man är så gammal som jag om man säger. Hannes och jag firade fredag med en bättre ost- och charkbricka från delikatessdisken på Kvarnen samt en oförsvarlig mängd vin innan vi under ganska oordnade former tog bussen till Västerås i lördags för höstterminens temamiddag med Love, Kerstin och Kajsa.
Temat den här gången var 100 % Bacon och det innebar att vi åt oerhörda kvantiteter skivad gris. Vi lindade bacon runt dadlar, runt kyckling, runt champinjoner och runt smördeg. Vi åt bacon med ost, bacon i sallad och kanderad bacon. Vi till och med drack whisky med baconsmak och åt baconkarameller. Allt medan jag och Hannes citerade South Parks version av Lorde. En helkväll i ordets rätta bemärkelse. Ingen ville dock borsta tänderna i tandkrämen med baconsmak som jag hade införskaffat. Rimligt.
Tro dock inte att jag är klar med bacon. Jag åt det så sent som i lunchas. Drömlunch i Bamba idag: Raggmunk. Östergötlands nationalrätt, som jag presenterade den för mina elever. Bra mat i bespisningen just nu. För två veckor sedan var det pulled pork och nu raggmunk. Jag sa till och med till Silvia i köket att ge mig en låda med överblivna munkar att ta hem, så nu har jag frysen full.
Matlådor. Det är tydligen sådant man tänker på när man är en gamling. Tur då att jag är så väluppfostrad att jag kan be på ett snällt sätt.
Sen har vi det där med "gamlingar" också. Det skakar om min världsbild något, för det var knappast hög medelålder på spelningen. Några och de trettio kanske. Det är alltså en skara gamlingar i en tjugoårings värld. Orimligt. Jag är ju för fan inte ens gråhårig.
Spelningen var riktigt bra. Jag såg systrarna Söderberg för två år sedan och det är tydligt att flitigt turnerande sedan dess har gjort att den värsta valpigheten på scen har skalats av. Den här gången var till och med mellansnacket roligt emellanåt (ostskämt!). Samtidigt går man inte på First Aid Kit för mellansnacket, utan för den ljuvliga stämsången och de fina melodierna. Det var fint. Bara att höra Emmylou live är en ynnest.
Betyg:
Det var mamma och pappa som bjöd mig och Hannes. Biljetterna var födelsedagspresenter som hade delats ut på ett något oortodoxt sätt. Jag fick min typ en månad innan födelsedagen och Hannes fick sin tre månader efter sin - som mamma och pappa dessutom glömde bort i juni. Jag påstår inte att mamma och pappa älskar mig mer än vad de gillar Hannes, men presentupplägget talar ju sitt tydliga språk.
Vi hann med en middag på Globen innan konserten och det var fint att surra med mor och far under någon timme. Inne i själva Annexet gick vi oväntat rakt in i Becks och Erik som också begick gamlingspelning. Det var bara att stå där och må treölsbra bland en massa fina (gamla) människor och njuta att systraduon. Så bra har jag inte mått på länge.
I helgen hängde jag också med familjen. Den blir ju viktigare när man är så gammal som jag om man säger. Hannes och jag firade fredag med en bättre ost- och charkbricka från delikatessdisken på Kvarnen samt en oförsvarlig mängd vin innan vi under ganska oordnade former tog bussen till Västerås i lördags för höstterminens temamiddag med Love, Kerstin och Kajsa.
Temat den här gången var 100 % Bacon och det innebar att vi åt oerhörda kvantiteter skivad gris. Vi lindade bacon runt dadlar, runt kyckling, runt champinjoner och runt smördeg. Vi åt bacon med ost, bacon i sallad och kanderad bacon. Vi till och med drack whisky med baconsmak och åt baconkarameller. Allt medan jag och Hannes citerade South Parks version av Lorde. En helkväll i ordets rätta bemärkelse. Ingen ville dock borsta tänderna i tandkrämen med baconsmak som jag hade införskaffat. Rimligt.
Tro dock inte att jag är klar med bacon. Jag åt det så sent som i lunchas. Drömlunch i Bamba idag: Raggmunk. Östergötlands nationalrätt, som jag presenterade den för mina elever. Bra mat i bespisningen just nu. För två veckor sedan var det pulled pork och nu raggmunk. Jag sa till och med till Silvia i köket att ge mig en låda med överblivna munkar att ta hem, så nu har jag frysen full.
Matlådor. Det är tydligen sådant man tänker på när man är en gamling. Tur då att jag är så väluppfostrad att jag kan be på ett snällt sätt.
Du har ju alltid varit kär i de där systrarna. Klart de skulle få bra betyg. Imorgon träffar jag Esh! MVH/St.John
SvaraRadera