Nästa gång min telefon ställer frågan "Är det verkligen säker på att du vill radera alla dina kontakter?" ska jag inte trycka på ja. Rätt alternativ är i det fallet "Avbryt". Det har jag lärt mig idag. The hard way.
Det är aldrig bra att hålla på och mecka med inställningarna på telefonen. Steve Jobs utvecklade en så pass enkel produkt att allt användaren skulle behöva göra i installationsväg var att starta telefonen. Tyvärr har Jobs lämnat jordelivet, och med honom uppenbarligen användarvänligheten i hans företags produkter. Steve Jobs-Axel 100-0.
För min del var det mailprogrammet i telefonen som började hacka och när jag med kännarmin skulle programmera det rätt inträffade ovanstående dialog mellan den och mina flinka fingrar. Jag trodde ju då att det var kontakterna i mailprogrammet som skulle raderas för att man sedan skulle importera samma som jag har på datan, men det var ju uppenbarligen extremt korkat av mig att tro något sådant. De borde kanske införa någon form av varningssystem, eller åtminstone förtydliga att de menar telefonkontakterna. Särskilt när man är lite stressad för att det alldeles strax är dags för den muntliga delen av nationella provet i engelska.
Om jag hade formulerat varningen hade det stått så här: "Nu är du allt ute och cyklar på riktigt tunn is kompis för om du klickar på 'Ja' här nu så kommer alla telefonnummer du har sparat genom åren försvinna och du kommer inte kunna återställa telefonen för iTunes hade tydligen inte sparat alla nummer trots att man tror att det är så det fungerar - så är du säker på att du vill radera alla dina kontakter?". Om det hade varit så tydligt hade jag givetvis inte gjort bort mig så fatalt.
Som vanligt finns det dock något fint i den digitala kråksången. När jag tog mig an den digra uppgiften att försöka återställa mitt förlorade kontaktnät tänkte jag först söka mig till Eniro, men det kändes ungefär lika effektivt som att börja slå i Gula Sidorna så den tanken stannade omgående. Det var då jag kom på att jag kunde gå igenom mitt SMS-arkiv, och genom att läsa konversationerna lista ut vem avsändaren var. Tänk vad språket kan avslöja mycket, visst är det fantastiskt. Det skriver jag inte bara för att jag är språklärare.
Så jag ägnade drygt en timme åt att gå igenom alla SMS-konversationer jag har haft under de senaste tre åren (för dessa sparar de tydligen när man återställer telefonjäveln). Jag kan konstatera att beklämmande många av mina SMS är från elever som typ undrar om "vi har sovmorgon i morgon :)" (NEJ!) eller från elevers föräldrar. Men en hel del kommer naturligtvis från goda vänner - och dessa gamla utbyten var ibland mycket underhållande att läsa och andra väckte minnen till liv på gott och ont. Det kändes som att vandra i en konstinstallation om mitt eget liv. Jag borde nästan ställa ut detta.
Många av mina kontakter är således räddade, så jag räknar med att ni som är viktigast i alla fall finns med. Har vi inte haft SMS-kontakt på tre år tror jag inte vi står varandra så nära, så då är det ingen större poäng med att ditt nummer finns i telefonboken.
Det här får vi göra om någon gång, telefonas.
Do you even phone??
SvaraRadera