Det är ett hårt liv

Ibland drabbas vi alla av perioder som är så intensiva att de får den där sönderstressade pappan i Hipp-hipp att framstå som en spaweekend på ett kloster med mobilförbud. Ta en sådan period gånger två så landar vi någonstans i närheten av hur min senaste månad har varit. Inte för att jag klagar, för det är givetvis roligare att det händer mycket snarare än motsatsen.

Ett axplock av det senaste:

• FA-cupfinalen i London. Visserligen inte på plats på Wembley, utan på puben. Det var väldigt, väldigt roligt. Jag var väldigt, väldigt glad. Jag drack också väldigt, väldigt många öl.
• Blodomloppet. Målet var att fixa milen på under en timma. Jag kom i mål på 1:00:25 efter att ha satt in en galen spurt sista kilometern. Avgå tidtagaren.
• Personalfest. Nytt rekord vad gäller pålarmning. Det nya rekordet lyder 6.00. Jag var väldigt, väldigt trött dagen efter. För sådant beteende är jag alldeles för gammal. Nu har jag skrivit ned det, så nu kommer det absolut aldrig mer hända igen. Det är väldigt, väldigt troligt att det inte kommer att hända igen*.
• Mammas 60-årsfest. Jag, Hannes och pappa gjorde en rätt bra version av pappas gamla låt Här står jag som en annan docka och på natten diskade jag och Hannes i två timmar eftersom diskmaskinen gick sönder. Vi åt även chips. Bra fest.
• Jag har flyttat. Men det gör jag ju ungefär som andra människor byter underkläder (om ni byter två gånger om året alltså), så det behöver vi inte slösa digital trycksvärta på.
• Rott i land ännu en termin, med allt vad det innebär av övertid och extraaktiviteter på kvällstid. Bra tryck på Ramlar på discot efter niornas avslutningsmiddag måste jag säga, och jag fick en mycket udda avslutningspresent av en tjej i min klass - tsatsiki. 
• Varit på Visingsö och haft sommarfest. I år sprang jag inte så mycket under fotbollsturneringen. Det gör att jag inte är en bruten man idag, som jag var i fjol. Den smärtan var värre än vad han i Game of Thrones som fick sitt huvud mosat i en tvekamp kände dagen efter den händelsen.  

Däremellan har det varit full fart med jobb med supporterklubben, försöka få ordning i lägenheten och då och då lite kvalitetstid med goda vänner. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Min tidsreform, som kortfattat går ut på att dubbla tiden för varje dygn (den sk Fridolindoktrinen), behöver införas genast. 

Jag skrev inledningsvis att det mest är roligt när det händer mycket, men ibland får jag lite ångest när jag tittar på kalendern och bara ser inbokade dagar och kvällar så långt ögat når. Därför har jag börjat lägga in helt lediga dagar, även om dessa alltsomoftast ändå blir inbokade. Jag försöker i alla fall.

Det är en drygt vecka kvar av det hårda spelschemat. I morgon ska jag till London trots att det inte är säsong, men mina kollegor ville att jag skulle visa dem vad det är som är så jäkla kul med den där stan så det är bara att ställa upp. Sedan är det ytterligare några dagars jobb innan det äntligen är dags för semester. Första veckan har jag ännu ingenting inbokat och det får gärna förbli så. Det finns ju ett VM att kolla på för att slå ihjäl tid. 

Ja. Det är ett tufft liv. Tufft, men kul och inspirerande. 

*Obs ironi.