You listen to it twice 'cause the DJ is asleep

Så var var jag? Just det - tupplur.

Den blev gedigen.

Idag har jag ägnat mig åt att fira att vi redan är mer än halvvägs genom november. Det var ju faktiskt inte så farligt (så här långt) i år, bortsett från när jag var ytterst nära att avlida i en halkolycka. En trappa precis utanför jobbet följs av ett förrädiskt medlut och där var det glashalt häromdagen. Endast min mytomspunna balansvätska i inneröronen räddade mig från ett hemskt och mycket förnedrande slut.

Hittills tycker jag att november 2017 har varit en trevlig bekantskap. Jag har träffat både Tord Grip och Gianluigi Buffon, och även om jag mest vinkade till tog kort på Buffon från håll så var båda så gentlemannamässiga som ryktet säger. Grip har jag i och för sig träffat förut, men trots att det bara var tio-tolv år sedan så kände han inte igen mig. Åren har väl slitit hårdare på mig, antar jag.

Jag var på fotboll när det hände, årets 54:e livematch (vilket är få om man jämför med Lander och Backevik, men så räknar de också matcher som de bara har sett 15-20 sekunder av så jag vet inte om man ska ta deras statistik på fullaste allvar), och det var Sverige som spelade och slog Italien med 1-0 på Kompisvallen. Det var riktigt fint att gå på landskamp med sådant bra tryck på läktaren och så bra spel. Kul med VM också. Fast fotboll är ju kul oavsett nivå om det så är VM-kval eller VP Uppsala mot Bälinge i division IV. Jag gillar all fotboll (utom Dalkurds).

I helgen besökte jag också Irsta. Det var ingen fotboll på agendan, men väl fyraårskalas och en klassisk temamiddag (Tema: Medelhavet). Det borde ha varit tema efterfest eftersom vi åt kebab och pizza och sådant, men varför vara så petig? Huvudsaken var att vi hade kul, fick dricka lite öl och att ingen kräktes. Inte ens Sara gjorde det den här gången.

Jag fick också möjligheten att lära Elis litegrann om att teckna. Tyvärr fanns det ingen gouache, som är mitt weapon of choice när det gäller bild och form, men som de flesta vet är jag inte så dum på blyerts heller. Jag visade honom hur man ritar en lastbil som kör apelsiner och jag fick en hel del ovationer även från den del av hushållet som inte faller under kategorin barn. Å andra sidan är det här med ironi en riktigt djungel.

Annars jobbar jag på med mina yrken. Skolterminen har varit till belåtenhet och vår årliga spelning med personalbandet på den klassiska personalfesten fredagen innan höstlovet innefattade en låt av Kjell Höglund så det var ju ett life goal uppfyllt om något. I supporterklubben har vi just smällt ihop nummer 74 i Kanonmagasinet och då är jag alltid lite extra nöjd.

Nu ska jag ta en ny tupplur tror jag.