Jag vill inte möta mörkret på hotell i Baltikum

Tere. Det är hög tid att uppdatera om brödraresan till Tallinn. En vecka har förflutit sedan den historiska resan, och en vecka för att smälta intrycken (samt att sluta skaka uppgivet på huvudet åt Hannes alla åthävor) var rimligt att ta till.

Allting började, som det gör, på ARN på fredagen. Det var inga direkta konstigheter, bortsett från att planet gick från terminal två. Jag vill inte klaga här, men jag känner att jag behöver påpeka för Swedavia att de rimligtvis bör installera sådana där rullband som finns på alla flygplatser värda namnet i den där jävla korridoren mellan trean och tvåan. Otroliga avstånd att gå.

Vi lyfte och sedan mellanlandade vi i Finland. Det var kul att ha utsikt den här gången (alla minns naturligtvis min senaste flygtur till Finland - den utan fönster) men jag kan inte riktigt förstå varför grannlandet kallas "De tusen sjöars land". Jag uppskattade sjöarna till hundratals på sin höjd.

I Helsinki fick givetvis Hannes ta första rundan. Dels eftersom det var en flygplatsrunda, och de är ju alltid 400 % dyrare än en vanlig runda, och dels eftersom det var en finsk flygplatsrunda, som alltid är 400 % dyrare än en vanlig flygplatsrunda. Att det blev god stämning efter den ölen är en rejäl underdrift.

Sedan åkte vi livsfarligt propellerplan i tjugo minuter och därefter var vi i Baltikum och fick bevittna ett visst palaver i hotellbaren medan vi väntade på att rummet skulle bli klart, men det tog vi med jämnmod. Är man i Tallinn så får man räkna med lite fyllejidder i hotellbaren på en fredag klockan 13. Känns rimligt i alla fall.

Efter att ha inspekterat rummet, som var minst sagt spartanskt (men det fanns bastu!), ville vi lära känna Tallinn. Vi tog en promenad i närområdet och kom snart till Gamla Stan där vi också tog en bit mat. Hannes var så till sig att han hällde en öl i knäet på Love. Det går inte att ha honom med på sådana här utsvävningar. Vi tillbringade eftermiddagen i Gamla Stans fina omgivningar, och försökte skydda oss från de sista isande vintervindarna som då och då drog fram igenom gränderna.

På kvällen åt vi en trerätters, med bland annat rökt gristunga som en viktig del av menyn. Det var rejält tilltagna portioner, så vi avled litegrann där på restaurangen. Alla var supermätta redan efter varmrätten och när efterrätten, en rejäl bit av någon form av mjuk pepparkaka kom in lyste desperationen omkring oss. Det blev inte mycket ätet på den om man säger så och vi valde i det läget att avbryta kvällen och gå till sängs.

Dagen efter var Hannes Grumpy McGrumperson på grund av att hans säng var väldigt dålig, eftersom han - givetvis - fick ta extrasängen som var den sämsta sängen någonsin på ett hotell. Han fick sova en timme på min säng så att han skulle bli lite gladare.

Dagen ägnades åt shopping. Jag köpte en kavaj och en tröja, men jag var en smula besviken på prisnivån. Jag trodde att det skulle vara mycket billigare, men det är möjligt att vi handlade på fel ställen. På eftermiddagen hängde vi på Vapiano innan det blev Premier League på en irländsk pub. Jag har aldrig känt mig så mycket i bekvämlighetszonen som när vi gick in på den puben efter ett dygn med lite ovan pub- och restaurangkultur.

Vi avslutade kvällen på hotellets karaokepub (har aldrig varit längre utanför bekvämlighetszonen) där en hel del estniska och finska hittar betades av. Det var oerhört baltiskt. Så var även den "drink" jag tog in till oss, för det var mer en grogg än något annat jag har fått in på krogen någonsin. Men det var en upplevelse jag inte skulle vilja ha ogjord. Tanken på att göra just den upplevelsen igen känns dock rätt långt borta just nu.

På söndagen gick vi till ett sjöfartmuseum och kollade på ubåten Lembit (stort att jag klarade mig ända hit utan att referera till Torsk på Tallinn - men den hette faktiskt så), sköt torpedsimulator (jag råkade träffa en fiskebåt - sorry) och vek pappersflygplan (mitt flög cirka fem centimeter innan det havererade). Vi såg dessutom ett meningslös isbrytare. Jag ger museet godkänt, inte mer, men det var utvecklande att göra något annat än att gå omkring i stan samt dricka öl.

På eftermiddagen kollade vi lite mer Premier League i väntan på planet innan det blev en lugn och skön resa hem. Vi konstaterade att det var en härlig resa på alla sätt, och det var extremt kul att åka med brorsorna. Hoppas att det inte var en engångsföreteelse.

Veckan efter har varit stressig. Jobbet har varit som vanligt i princip, men kvällarna har varit fullspäckade. Jag har jobbat en hel massa med att skriva texter till supporterklubben vilket har lett till några alldeles för sena kvällar, men jag lyckades också klämma in ett Katalinbesök och en löprunda. I fredags tog jag en AW med Rodny innan vi åkte och kolla på den lägenhet i Gottsund som jag ska hyra av hans flickvän. Det känns bra att få en lite mer rymlig lägenhet igen - för att inte tala om en med ordentligt kök och dusch som inte ligger i källaren. Det blev dock en tidig kväll och jag var slut som människa efter veckan och somnade typ halv tio.

I helgen har jag varit i Västerås och dels haft temamiddag och dels gått på Elis kalas. Temamiddagen hade Tema: Edward och gick ut på att var och en skulle fixa en rätt som på något sätt gick att koppla till någon med namnet Edward. Jag valde Snowden och bjöd således på borsjtj eftersom han bor i Ryssland. Sedan kollade med viss ironi från somliga på schlager-EM och därefter avblåstes kvällen.

Idag var det kalas. Det var många småbarn på liten yta. Jag blev utmattad. Men det var kul att träffa alla igen, särskilt Elis och Edith för det var ganska länge sedan jag såg barna.

Nu är det väl bara att tagga till inför ännu en intensiv vecka. Jobba järnet och sedan London och FA-cupfinal. Kult.

There'll be no rest for the wicked

Så kom och gick ännu ett Valborgsfirande i denna mesta av vårstäder; Uppsala. Det var mitt tionde firande och samtidigt det mest städade. Till en början i alla fall.

Jag inledde med en ny vinkel på kvalborg. Istället för att börja borsta på redan då valde jag att gå på Cabaret på Stadsteatern med Marie och Magnus (och Lill Lindfors - min selfie med henne är episk). Det var en mycket bra uppsättning, det bästa jag har sett där på länge. De fångade både dekadensen i Berlin under mellankrigstiden, och gav också en obehaglig bild över nazisternas uppgång. Något som är alldeles för aktuellt även idag. Bra skådisar också - både min gamla favvo Sarah Dawn Finer (minns hennes insats i Bert - Den siste oskulden) och Babben Larsson gjorde minnesvärda rolltolkningar.

Jag rundade av kvalborg med en rejäl whisky och att skriva en krönika. Fan vad svårt det är att formulera vad man tänker ibland. En skvätt Jameson trycker då bort det värsta självhatet över den egna skrivförmågan.

På valborg fick jag sovmorgon innan jag mötte upp Becks på Pub 19 för tredje året i rad. Efter ett par timmar gick vi vidare till Churchill Arms där jag beställde in en halvmeter korv. Jag åt hela. Därefter lämnade mitt matspjälkningssystem in sin avskedsansökan vid sidan av en lapp där det bara stod "Inte ok." innan vi rullade vidare på stan. Jag vann precis som i fjol elevräknartävlingen. Jag tror det blev 15-7 till slut. Överlägset är nog ordet ni alla sitter och letar efter.

Sjukaste korven någonsin.

Vi gick ett varv och kände av stämningen. Vi såg alla de kontraster som Uppsala erbjuder denna dag. Allt från överförfriskade studenter till champagnesprutande orgier inne på nationerna vidare till högtidsklädda exstudenter med gulnande studentmössor framför Universitetsaulan där Orphei Drängar sjöng vackert. En härlig dag.

Framåt kvällen gick vi och åt middag hos Becks mormor tillsammans med hennes föräldrar och moster och var vi för en gångs skull de minst stökiga. Det hade minsann rullats hatt åt alla möjliga håll under eftermiddagen, den saken var säker. Becks var väl inte helnöjd med framförallt sin far, men jag tyckte bara att det var roligt. Dessutom var jag vid det laget upptagen med att kallsvettande smälta ett halv kilo Jansson utöver den där jävla korven.

Kvällen avslutades hos Becks med snack om lärarrollen, ljudkvalitet på konserter och barnuppfostran. Allt till ljudet av en BIB som långsamt tömdes samt terminmusik på YouTube. Det är inte varje dag man lär sig ett nytt instrument. När det blev sent lånade jag en mössa och en fleecetröja och gick sedan hem i snöstormen. Jag vet, på valborg. Inte ok, vädret.

Den här veckan har jag också gjort debut i korplaget Knivsta Kings där Jajje spelar och det kändes som att det var lagom nivå för mig. Division fyra i korpen alltså. Det är tydligen lagom nivå numera. Känns som att drömmen om att bli fotbollsproffs aldrig har varit längre bort.

Idag har jag varit och sett Sirius samt träffat familjen von Essen. Sirius förlorade och von Essen bjöd på glass. Sammantaget får jag nog säga att dagen slutade på plus ändå. Trots att jag för tionde året i rad tänkte "Nästa år åker jag bort på valborg" i morse. Känner jag mig själv rätt är dock risken överhängande att jag trots allt är i stan även valborg 2015. Jag kan ju undvika de där sista sju glasen nästa år...

I morgon drar jag till Baltikum med mina bröder. Kul!

Den episka selfien med Lill.