lördag 10 september 2016

Hallå där...

...Axel Asplund, som på lördagseftermiddagen genomförde sin fjärde halvmara varav den tredje i Stockholm. Hur känns det?
-Nja, målet var att komma i mål på minst samma tid som i fjol, 1.57, men jag kände tidigt i loppet att det skulle bli tufft. Hjärnan ville, men pumpen och benen orkade inte som Brolin säger i VM-krönikan -94.
Fast i det sammanhang han säger det pratade han ju om rätt extrema förutsättningar. Det var det ju över 30 grader varmt under Sveriges match mot Kamerun i Los Angeles. 
-Och?
Lite förmätet bara att ta till den referensen kan man ju tycka. 
-Hade du någon mer fråga eller?
Ja, vad blev tiden?
-Enligt min egen klocka 2.03. Vet inte vad den officiella klockningen blev. Jag kom i mål ganska exakt samtidigt som Santi Cazorla gjorde 2-1 mot Southampton. Alltid något.
Vad var det som gjorde att du inte nådde ditt mål?
-Det känns lite tidigt att svara på såhär direkt efter målgång. Vi måste se om loppet på video här i morgon och analysera vad det var som inte fungerade. Spontant tror jag att jag generellt höll för lågt tempo. Sen var det jävligt mycket folk i vägen i år också.
Publiken?
-Nej, andra löpare alltså. Spring inte halvmara om du är så otränad att du börjar gå efter fyra kilometer.
Hur upplevde du publikens stöd i år? 
-Det var något fadd stämning. Kanske var det brittsommarvärmen som fick folk lite matta. Men det var väldigt kul att se att bob hunds gitarrist Conny Nimmersjö hade kommit ut för att stötta mig vid 17 km-passagen.
Han ville kanske återgälda ditt stöd till Bergman Rock på Roskilde 2004?
-Sannolikt, ja.
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
-Öl. Öl och världsfred.
Räckte det inte med den du tog på T-centralen när du väntade på tåget?
-Nej.